Har bestämt mig! Ska inte grubbla över gårdagen! Det gick som det gick helt enkelt. Våran tredje tävling, en stor tävling, svårare hinder och banor. Då häst och ryttare verkligen måste arbeta tillsammans, läsa av varandra genom små signaler. Vi är inte där än.

Mackes och mina två första tävlingar har verkligen gått över förväntan båda två! Placerade och allt. Hade antagligen en aning för mycket förväntan över denna tävlingen pågrund av det. Innerst inne trot att vi skulle fajtas om en placering när vi egentligen bara skulle satsa på en bra runda och ta omhoppningen när och om den kommer. Kanske därför det gjorde så jäkla ont att få ett stopp, att känna att kommunikationen inte funkade till 100%.

Hästar är djur, inte maskiner. Dom kan inte alltid prestera till max, dom har sina bra och dåliga dagar dom med. Dom har känslor och kan känna sig osäker, säker, orolig, nervös osv- exakt som oss.

Men tror inte det handlade om att Macke "vaknat på fel sida" eller liknande. Vi behöver rutin på tävlandet, vi började just. Vi har tre härliga år till innan vi måste skiljas. Ska inte förhasta eller skynda. Det får ta den tid det behöver, vi kommer att få våran tid.


Har väntat så otroligt länge på framgång. På att känna mig säker på allt. Känna att "detta kan jag". Att få känna mig stolt över mig själv och min häst, våran framgång tillsammans.
Har väntat länge, kämpat länge så kan vänta lite till...


My soulmate ♥